Pelle Sten

Fem trender inom botar, algoritmer och data

För tredje året i rad deltog jag i konferensen ReadMe. Efter att tidigare ha pratat om digital läsning och ljud i vardagen. I år var temat botar, algoritmer och data.

5. Botar överallt

Gårdagens lansering av Facebook Messenger Platform är bara det senaste exemplet på hur olika typer av botar tar plats i vår digitala vardag. Det Facebook vill är att Messenger-appen ska ersätta mycket av det vi i dag använder det öppna internet till. Att ta reda på fakta, köpa blommor och boka resor bland annat.

Men det många kommer upptäcka är att de här gränssnitten inte är så smarta som man kanske kan tro. I praktiken fungerar de fortfarande som de gamla peka och klicka-spelen gjorde i början av 1990-talet. Som i det här exemplet från Day of the Tentacle.

Där har utvecklarna lagt in stora dialogträd som förgrenar sig i i och för sig väldigt många men fortfarande väldigt förutbestämda riktningar.

Ett annat exempel på hur botar påverkar hur vi interagerar med omvärlden är den amerikanska finanstidningen Quartz som nyligen släppte sin första nyhetsapp. I stället för en traditionell nyhetsapp som listar puffar för olika typer av nyheter har Quartz i stället byggt ett gränssnitt som är i princip identiskt med hur chatt-appar fungerar.

4. En förvriden skrattspegel

Ett annat företag som satsar stort på botar är Microsoft som nyligen presenterade sina planer för att tillhandahålla utvecklingsplattformar för att bygga botar på.

De här planerna presenterades samtidigt som de släppte ut en egen bott på nätet. Boten, som heter Tay, släpptes lös på Twitter och efter en väldigt kort smekmånadsperiod inledde den en snabb och djup spiral långt ner i kvinnohat, rasism och nazism.

Microsoft stängde snabbt ner botten.

Det här var utan tvekan ett varumärkesmisslyckande för Microsoft, men samtidigt var det ett lyckat experiment utifrån en sanningsaspekt. Den visade upp var vi som mänsklighet befinner oss i dag. För den här botten var byggd så att den lärde sig av de som den talade med och speglade deras beteende.

Och den stora lärdomen av det här experimentet är att vi måste ändra vårt beteende.

3. Det digitala minnet

När mina äldre släktingar går bort kan vi som är kvar öppna lådor och titta på deras gamla bilder som sitter i fotoalbum med korta texter bredvid. Vi kommer kunna öppna deras kalendrar och dagböcker och se var de har varit och vad de har gjort. Vi kan läsa deras brev. Ibland kommer det här vara saker vi redan kände till, ibland kommer det vara nyheter för oss.

När jag någon gång i tiden går bort så är frågan vad jag kommer lämna för något digitalt arv efter mig. Även om jag har lämnat ifrån mig mina lösenord och inloggningsuppgifter innan det är dags är det frågan om någon kommer ha möjlighet att gå igenom allting.

När vi pratar fotografier i form av papperskopior i album kanske det handlar om några hundra efter ett helt liv.

Men i digitala bildarkiv är det inte konstigt att ha samlat tusentals bilder efter bara några år.

Och så fort det är digitalt påverkas vi av den digitala entropin. Finns ens den här bildlagringssajten kvar när jag har gått bort, och har jag haft möjlighet att flytta mina bilder innan dess?

En annan aspekt på det är alla tjänster vi börjar använda och sedan slutar med, av olika anledningar. Själv har jag byggt upp mitt släktträd på nätet. Jag var ganska noggrann under ett tag och även andra släktingar hjälpte till och kopplade ihop olika grenar av släkten.

Men sedan tar engagemanget slut. Och nu får jag mejl från den här tjänsten med veckans händelser i släkten – födelsedagar, jubileum och annat.

Så ibland får jag mejl med uppmaningar att gratulera en eller annan släkting som fyller år. Det kan vara 1 år, 45 år, inga konstigheter, eller 129 år, konstigt. För det är ju så. Om någon i min släkt skulle fylla 129 år skulle jag nog ha hört talas om det. Men så är det. I den digitala sfären kan folk leva för evigt. På gott och ont.

2. Digital hälsa

Är det så att vi mår bättre om någon annan säger till oss att vi mår bra?

Om jag vore hypokondriker till exempel och känner på mig att nu, nu är det nog något allvarligt på gång, så går jag förhoppningsvis till en vårdcentral och ber dem kontrollera mig. Om då läkaren gör den kontrollen och lugnar mig och säger att, det är inga problem, du mår bra. Då känner jag mig förhoppningsvis bättre.

Men kan vi använda digitala plattformar av samma anledning, för att må bättre? Att leva är en lång kedja av händelser där det lätt blir så att vi känner hur vi känner just nu, men inte riktigt minns hur det var för en vecka sedan, för en månad sedan eller förra året. Jag känner själv hur åren lätt rinner förbi och det är svårt att märka hur jag blir bättre, eller för den delen sämre, på olika saker. Och det här gäller träning och hälsa också.

Något som en del köper på sig är så kallade träningsarmband som mäter hur mycket de rör sig och sedan presenterar den här informationen för användaren efter varje dag eller efter varje träningspass. Det här gör det lättare att följa en utveckling och kunna se i efterhand vad som har hänt.

För de som verkligen vill mäta allt de gör har armbanden en nackdel i att de så att säga bara mäter puls och rörelse. Därför fortsätter träningsbolagen att utveckla de här teknikerna. Här ett exempel av flera på lösningar där man kan mäta bland annat muskelaktivitet genom att inkludera tekniken direkt i kläderna.

Här ett exempel på en man som använder sin data för att göra sin träning roligare. Eftersom hans armband mäter var han är kan han ha som mål att försöka springa genom hela Barcelona. Så i stället för att hela tiden springa samma sträcka kan han skapa variation i sin löpning.

Nästa steg är att inte bara ha teknik som passivt registrerar vad som händer, utan även kunna styra tekniken. Så Google, naturligtvis, har inlett ett samarbete med Levi’s där de håller på och tar fram ett tyg med integrerad elektronik. Här en kort film där de presenterar hur det fungerar.

1. Digital identitet

Hur mycket skiljer sig vår digitala spegelbild från vår bild av oss själva? På Instagram styr jag över allting. Vilka bilder jag postar och vilka hashtaggar jag använder och om jag har ett öppet eller ett låst konto, eller om jag har flera konton, och så vidare.

Men mycket av vår digitala kulturkonsumtion erbjuder sig att spegla vilka vi är vare sig vi vill eller inte.

Spotify erbjuder oss årssammanfattningar och veckotips. Och även om du tycker att du faktiskt bara lyssnar på en viss sorts musikstil, så vet säkert många med barn att deras lyssnande kan förvrida statistiken rätt mycket.

När det gäller film kanske man vill se sig som en filmälskare som specialiserar sig på klassiska dramer och djupa dokumentärer men Netflix kommer in från sidan och påminner att det nog faktiskt ändå är mest actionfilmer och tv-deckare som gäller.

I Amazons Kindle kan du se alla goda föresatser och böcker du tänkte läsa men som du lämnade när det dök upp något nytt mer spännande.

Och i Instapaper och Pocket och andra artikel-appar kan man spara alla de där läsvärda långa artiklar som man tänker att man ska läsa sedan någon annan gång och som sedan bara ligger där i en stor hög tills man raderar dem för att slippa det dåliga samvetet.

Och kärlek? Hur mycket vill vi att det ska styras av data och algoritmer? Eller vill vi vara äkta där? Men kan vi det?

Som en aktuell forskningsrapport om algoritmer konstaterade nyligen, så styrs mycket av vår samhällsutveckling av algoritmer utvecklade av ingenjörer i USA. Det är helt klart ett område som kan behöva lite input från svenska bibliotekarier och lärare.