Malin Crona

Så lär du ditt barn att koda

Jag har hjälpt dem lära sig läsa. Jag har hjälpt dem lära sig gå. Jag har hjälpt dem lära sig cykla. Jag har hjälpt dem förstå siffror, sammanhang, hänsyn, tid.
Och visst fick även jag som föddes på 70-talet se en dator, någon gång, i grundskolan.

Men på senare år har jag märkt att jag, och många av oss andra, som inte senare valde att lära oss programmering står handfallna när vi inser att vi inte själva kan vara samma stöd för våra barn när de vill börja skapa egna spel, appar, bygga saker med kod och ett språk vi inte själva växt upp med.

Yngst, men ändå hackaton-veteraner. Mio, Robin och Leo in action som lag Turisthackarna i årets Hack for Sweden. Redan 2012 vann Mio och Leo juryns specialpris som lag Skärgårdshackarna.

Jag får ofta frågan från andra föräldrar hur de bäst kan lära sina barn att koda.
Själv har jag kommit till den fasen i mitt liv att jag kan komma hem och finna mitt vardagsrum omvandlat till någon slags jättedator, med kablar, tangentbord, hårddiskar finurligt ihopsatta och mötas av orden ”mamma, vill du spela mot mig?” och så blir jag första testperson för att skjuta fåglar, spela sten, sax, påse eller rädda någon prinsessa från en elak drake.

Så när jag skulle börja skriva det här blogginlägget tänkte jag att ”nej, det är inte jag som lär mina barn att koda. Det är de som lär mig.”

Men så länge inte programmering är obligatoriskt i skolan är det klart att det finns mycket även jag, som gick humanistisk linje med latinintriktning på gymnasiet, kan göra för att underlätta för mina barn att kunna utöva sitt programmeringsintresse.

Så, vad har jag gjort? Jag började faktiskt den hårda vägen. Med vad man skulle kunna kalla en rivstart. Jag anmälde mig och mitt barn till ett hackaton. Han hade en idé, jag tänkte ge honom en möjlighet att förverkliga den.
Så 2012 deltog vi i den första upplagan av Hack for Sweden, med det yngsta laget, Skärgårdshackarna.

Och resan dit, före, under efter blev precis så spännande som jag hade hoppats. Hjälpsamma vänner och lärare strömmade till och började lära min son och hans kompis allt från hur man lägger upp ett projekt till hur man gör wireframes, vad ett API är och hur man kan använda det, hur man gör en snygg presentation. Och så förstås själva programmeringen då.

Det var under förberedelserna inför hacket vi fick kontakt med Coder Dojo, en ideell rörelse som härstammar från Irland, där programmerare lär barn att koda. Och på så sätt fick min son ett par gånger i veckan det året träffa både andra barn med samma intresse och lärare att ställa frågor till när han körde fast. Och det är också vad han svarar nu när jag frågar hur han lärde sig. ”Jag frågade andra.”
Coder Dojo finns i hela Sverige och här kan du kolla upp hur det ser ut där du bor, eller få hjälp om du vill starta upp något själv.
Coderdojo.se

En annan ideell förening som verkar för att barn ska lära sig koda är Kodcentrum.
Kodcentrum.se

Kodcentrum ligger också bakom Kodboken som ger konkreta, handfasta råd hur du kan komma igång att koda tillsammans med ditt barn. Där finns också grundläggande och pedagogiska förklaringar om vad programmering är, för den som är helt nybörjare.
Kodboken.se

Internetstiftelsen, .SE ordnar också barnhack där barn får lära sig programmera i Scratch, det vanligaste programmeringsspråket för barn att börja med. I enkla moduler lär de sig hur programmering är uppbyggt och kan ganska snabbt själva komma igång med att skapa egna spel och se resultat direkt.
Barnhack hos .SE

.SE har också tagit fram bra och pedagogiska guider för hur du kommer igång med Scratch tillsammans med ditt barn.
Föräldraguide till Scratch

**Dataföreningen ordnar också barnhack
Dataföreningens barnhack

Karin Nygårds och Therese Raymond har skapat en plattform för lärare som vill lära ut programmering i sin undervisning. Här finns många tips att hämta för föräldrar också.
Teacherhack

För lite yngre barn finns olika appar där de kan lära sig programmeringslogik genom spel, som till exempel:
Lightbot

Boken Hej Ruby, som finns på många språk, bland annat svenska, är också en lättillgänglig ingång till programmering för lite yngre barn, där innehållet är upplagt som en saga och ett äventyr.
Hello Ruby

Youtube- och Google-generationen är också väldigt vana vid att själva leta upp information och hitta vägar för att lära sig nya saker.

För barn som förstår engelska hyfsat bra har Team Tree House bra onlinekurser att följa, steg för steg, beroende på vilket programmeringsspråk ditt barn vill lära sig.
Team Treehouse

Vilka är de vanligaste problemen då?

Det ditt barn oftast kan behöva hjälp med är det som du själv säkert också stöter på patrull med om du vill börja testa programmera och det är vad du behöver installera på din dator för att komma igång. Och här kan jag bara hänvisa till min kollega Stefans tidigare blogginlägg där han säger att det bästa är att hugga en programmerare du känner och fråga!
Så lär du dig att programmera

Och jag tror att det jag framför allt har lärt barnen under den här resan är just det. Att våga fråga. Faktum är att de numer tror att mina vänner kan hjälpa till med precis allt. Och jo, ofta kan de ju det:
Internet är söta kattbilder och massa smarta människor

Och vad mina barn har lärt mig är framför allt att våga testa.
Det som fascinerat mig mest längs den här resan är den totala respektlöshet mina barn visar gentemot koden. Jag, som lärt mig att inte klicka på någonting på min dator utan att först fråga IT-support om lov, tittar fascinerat på när mina barn leker runt i koden, lägger till, drar ifrån, får små gubbar att dansa eller stanna, precis som de vill.

Faktum är att det nu gått så långt att jag själv om några veckor reser till Barcelona med Hundra tjejer kodar, för att lära mig grunderna i programmering.
Tjejerkodar.se

Men, kanske det viktigaste av allt. Programmering lär mina barn ett helt nytt sätt att betrakta framgång. Att se själva lärandet som drivkraften. Vilket ger dem ett mer flexibelt mindset och en tro på att de faktiskt hela tiden kan bli bättre på allt. För det går inte att göra fel. Det är av misstagen de lär sig mest och problemlösning blir en naturlig del i en kreativ process.

Jag har märkt att mina barn i allt större utsträckning även i vardagen tar sig an problem som utmaningar som ska lösas. I stället för att bryta ihop av motgångar ger de mig ofta redan när de presenterar ett problem för mig också flera olika förslag vi kan testa för att lösa det.

Och jag tror att just det förhållningssättet gör dem bättre rustade att möta livet i stort.